Goddagens, mitt namn är Lady Kluck. Jag är en trasig höna.

Min vardag består av stress, trängsel, mörker, sjukdomar, döda kamrater och våld. Dock har mitt liv inte alltid sett ut såhär. När jag var liten tillfångatogs jag av stora tvåbenta varelser och bröt min ena, underbara vinge när jag färdades till ett enormt hus med många andra hönor som var instängda i metallburar, ingen tycktes bry sig om att jag var skadad och de andra fångarna hade skador de med, men vi fick ingen hjälp eller medlidande av de stora jättarna. De var hårdhänta, sparkade på oss och kastade iväg oss om vi var i vägen. En kände sig helt betydelselös. Ni skulle bara se vissa av dem hönor som lever här, onormalt stora och kan knappt lyfta sin egen kroppsvikt. Dem tar några steg innan dem faller ihop eller bryter ett ben. Jag undrar så varför dem blivit så otroligt stora?

Jag har glömt hur ljuset ser ut, hur det känns att andas in frisk luft och kunna röra sig fritt. Jag som brukade vara en sofistikerad höna gillar inte att vara såhär smutsig och dessutom leva i mina rumskamraters smuts. Om jag fick framföra mina klagomål skulle jag vilja ha lite mer space och färre rumskamrater, men min största önskan vore att få chansen att vara med mina barn. Jag kläcker ägg på ägg, men dem försvinner. Jag hinner aldrig se dem växa upp eller skydda dem från världen och lära dem vad en höna bör och inte bör göra. Jag vill inte att dem ska behandlas som jag har behandlats. Jag vill att dem ska leva som jag brukade göra. Jag bodde på en gård med mina väninnor och vår fina och ståtliga tupp. Vi fick god mat när vi behövde och vi hade ett alldeles speciellt litet hus där vi fick gå in och ta det lugnt och värme oss om vi ville. Åå vad jag saknar dessa tider! Jaja, en höna som jag har ju inte så mycket att säga till om när det gäller hur mitt liv ska se ut eller när det ska ta slut.

Jag börjar bli gammal, lady kluck försvinner snart, antingen från omständigheterna här inne eller av ålderdom. Men jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna att leva här?

Tack för att jag fick göra ett inlägg här på bästa bloggen. Snälla hjälp mig……

/Lady Kluck (Sandra)