Hej fina bloggläsare!

Mitt namn är lammet Bäbä, jag är endast 5 månader gammal. Jag är en ledsen unge, min mor är en underbar varelse, hon älskar mig mer än allt annat. Men om 1 månad kommer de stora jättarna ta mig ifrån henne, hur vet jag det? Alla mina tidigare syskon har tagits ifrån min mamma som halvårsgamla, det sliter på min stackars mor, hon får aldrig se sina barn växa upp. Min mor har inte berättat för mig vad mina syskon tar vägen, men jag kommer snart få veta då det är min tur snart.

I denna trånga lada är det just nu fullt med lamm i min ålder, det är väldigt vanlig att vi lamm föds på hösten eller vintern då jättarna gärna tar oss ungar till våren av någon konstig anledning... Vi får aldrig vara ute på den stora ängen som min mor har talat om för mig, hon kallar det för sagornas land.

Under min vardag upplever jag mycket stress, jättarna vill åt vår fina ull. Många av mammas vänner vägrar att ge upp sin ull, då utsätts dem för våld och blir tvingade att klippas med dem stora skrämmande maskinerna. Det som jättarna inte inser är att de skapar otroliga problem när de klipper vår ull, leder det endast till en extrem pälstillväxt. Jättarna säger att vår ull är en fantastisk gåva vi skänker dem, men vad får vi som tack för detta? Jag är ett svenskt lamm, därav är min ull inte tillräckligt fin för att konkurrera med den mycket billigare ullen från andra länder, min ull slängs alltså och jag blir rakad i onödan.

Som jag tidigare nämnde har jag endast någon månad kvar innan jättarna kommer och transporterar mig till ett främmande ställe, just nu är jag i säkerhet eftersom jag är hos min mor. Men vad kommer hända härnäst?