Hej grisfisar, i det här inlägget ska jag försöka få mer kunskap om hur grisar behandlas i olika länder. Främst mellan Danmark och Sverige då det är en bra jämförelse. 

- Danmark producerar cirka 25 miljoner grisar per år, Sverige producerar cirka 2,5 miljoner grisar per år.

Sverige är det enda land som ställer krav på hur en grisningsbox ska se ut.

Även fast många förhållanden i Sverige är urusla, kan de svenska suggorna i många fall röra sig naturligt när hon förbereder födseln. I Danmark (ibland Sverige) och de andra EU-länderna, står suggan i en bur och har nästan aldrig tillgång till strö. I Sverige finns det i varje fall krav på att slaktgrisen ska ha något ställe att sova/leka på, samt ett ställe att göra sina behov på (sedan är det frågan om hur ofta dessa krav uppfylls). I Sverige ska alla grisar också ha tillgång till halm eller annat strömedel (men i det förra inlägget om Nasse så förstod vi att det inte alltid är så).

Den svenska grisen har faktiskt 25% större yta att röra sig på än den danska.

På sverigesgrisforetagare.se är man positiva till den svenska grisen. Man skriver att den svenska grisen är helt salmonellafri, vilket man har kämpat med i många år. I Danmark har på den senaste tiden nio personer dött i salmonella, och det mesta tyder på att det är danskt griskött. Om man ska äta griskött, är det svenska grisköttet ett klimatsmart val enligt hemsidan. Då svenska grisar i huvudsak äter svenskt spannmål och inte genmodifierat foder, genetiskt modifierad mat. Därför är det inte vinst för någon att importera kött, vilket ger miljö och klimatpåverkan.

I Sverige ställer man sedan länge högre krav på grisuppfödningen än de gemensamma EU-reglerna. EU:s djurskyddslagstiftning (som andra läder följer) ligger långt efter den svenska. Länder utanför Europa har oftast inga regler alls för djurskydd. EU:s djursyddslagar skiljer sig mellan olika länder, pga att det finns en miniminivå när det gäller djurskydd och seda är det upp till varje land om man vill ha tuffare regler eller inte. Sverige är ett av få länder som har tuffare regler än de som finns, man har t.ex. krav på bedövning vid slakt.

Det beror på hur grisarna blir behandlade.

1. I Sverige har man omgångsuppfödning, som betyder att när man släpper in nya djur i båsen måste man tvätta, göra rent och tömma båsen. Detta kräver arbetskraft och material som är mycket dyrare än att göra som i Danmark.

2. Som tidigare nämnt måste grisboxen i Sverige vara sex kvadratmeter (vilket bara det är litet), men jämfört med Danmark och resten av Europa där den bara behöver vara fyra. -> Fler djur i boxarna och slakta fler djur.

3. I Sverige får suggor som väntar kultinar vara frigående de veckor som behövs. Detta kräver material och uppassning, som i sin tur blir dyrare än i Danmark, där man låter suggan stå i ett bås hela tiden.

4. De har lägre byggkostnader i Danmark, där man sparar tid och personal.

5. I Danmark har man mycket fler grisar i boxarna där de ska slaktas, utan liggytor. De får inget strömaterial. De slipper då kostnader för personal, och fler grisar slaktas.

6. Antibiotikan används i Sverige när man behandlar sjuka grisar. - I Danmark och andra länder har man antibiotika i vattnet om någon gris är sjuk, vilket gör att grisarna växer och man får mer kött.

7. I Danmark och många länder svanskuperar man 98% av grisarna. Den blir väldigt känslig och gör ont på grisen. Förbjudet i Sverige sedan 1988.

http://www.expressen.se/gt/darfor-ar-det-danska-griskottet-sa-billigt/

http://www.djurskyddet.se/media/14220/konsumentguide_webbversion.pdf